Människor är så konstiga. De frågar ofta mig om jag är en såndär campinghund, eller om jag gillar att campa. Jag vet inte för jag har aldrig testat, ser det ut som jag gillar att campa? Jag har gått promenader i naturen så jag är inte helt främmande med friluftslivet. Promenader kan vara okej om solen skiner lagom och det inte är för varmt eller kallt och helst ingen väta på marken. Undrar om jag skulle gilla att campa? Det kanske skulle vara alldeles underbart att ligga och gotta sig i ett tält och vänta på att middagen skulle springa förbi, ingen stress och press.
Men samtidigt är jag ganska skeptisk...Ska jag campa alldeles själv eller tillsammans med någon annan? Tänk om jag blir helt ensam ute i ödemarken, går vilse och måste campa för livet? Det kanske börjar regna och där sitter jag ensam ute på någon lerig äng utan den minsta chans att ta mig hem torrpälsad, bara tanken får mig att rysa av obehag.
Nä, fy! Någon campinghund tänker jag aldrig bli. Om människorna tycker det är så himla spännande får de campa själva. Jag ska tänka på er när jag ligger och gottar mig under duntäcket med en smaskig trosa.
4 kommentarer:
Snälla Lena!
Camping är jättespännande. Man bara ligger i tältet på natten och lyssnar till alla ljud som man hör. Man hör inga stadsljud bara djurljud. Så kan man ligga och gissa vilka djur man hör och fundera om de skulle passa till middag.
Säger du det... Ja det låter ju ganska fint förstås, men får man äta djuren eller bara lyssna på dom? För om man bara får lyssna kan jag lika gärna ligga hemma i Hunnestad och lyssna på mössen som härjar på vinden. Tittie hälsar! Vi har precis fått kvällsmat.
Kaya hälsar att hon kan campa med Lenis och att hon ska lära henne allt hon kan om vildmarkslivet, hur man fäller trän för att bygga stabilare koja, hur man hittar bästa stället att sno mat på och hur man värmer upp lyan med hjälp av gaser från magen.
Camping är super! Att bara lufsa omkring i skogen, bära pinnar och rulla sig i alla ljungtuvor man hittar. I love it!
Jag har till och med min egen rygga, så jag får bära min matskål och godiset själv. Skitkaxigt. Senast sov jag i vindskydd med Matte och hennes kompis. Matte hade släpat upp min hundbur och bäddat med liggunderlag och filtar för att jag inte skulle frysa. Pyts! Jag, som är luffarhund i varenda gen! Så jag trängde mig helt enkelt ner mellan tjejerna och mös hela natten. Fast regnar det är det lite jobbigt, för man blir ju inte poppis i tältet om man är blöt hund....
Här kan du se en bild på mig i min rygga, ifrån en annan utflykt:
http://falkenbergsfabulouspacks.blogspot.com/2009/04/it-helps-being-scout.html
Massor av hälsningar från
Troublethedog
Skicka en kommentar