Farväl Kaya!

I dag är den dystraste dagen som jag kanske någonsin vart med om, min bästa vän och favorit moster har flyttat ifrån mig, lämnat mig alldeles ensam i Kortedala. Vem ska jag nu ta långa promenader med? Vems pinnar ska jag nu stjäla? Vilken bullkompis ska jag nu ligga och prutta med i soffan? Den enda som är kvar att leka med är kåta Jackson i hundgården, men han får jag inte va med så ofta eftersom han river upp hela ryggen på mig så det blöder när han juckar. Han borde heta Juckson i stället. Undrar vart Kaya bor nu, och vem hon kommer att leka med istället för mig?

Monster och demoner!

Mystiska saker har börjat hända sen sist. Så fort jag lägger mig för att vila kryper läskiga monster fram i rummet. Jag vaknar med ett ryck morrandes och moffandes så skräckinjagande jag bara kan. Hjältebulle som jag är tänker jag nämligen på människorna före jag räddar mitt eget skinn. Och än så länge gör jag ett utomordentligt bra jobb för vi har klarat oss utan en enda skråma. Människorna verkar inte uppskatta mina hjälteinsatser men de förstår ju inte sitt eget bästa de små stackarna. De tror att jag blir konstig och inbillar mig monsterna på grund av pensellinet jag äter för urinvägsinfektionen, vilka dumheter!

Nu undrar ni förstås varför jag inte skrivit på länge. Det är för att jag gått i ide denna förskräckliga vargavinter. Men nu äntligen hände det grejor! Jag kissade blod i morse så vi åkte på en underbar utflykt till sjukhuset. Det var så fantastiskt roligt att träffa alla doktorer och allt annat folk med för den delen. Min propellersvans lossnade nästan från min utsökta lilla bakdel. Veterinären sa att det var första gången hon sett en hund vifta på svansen så häftigt när den har en termometer i rumpan.

Det slutade med ett litet recept på penicillinkur för jag fått en urinvägsinfektion, vilket inte är så konstigt när jag måste doppa muttan i snön varje gång jag ska kissa. Jag fick även väga mig hos doktorn och det visade sig att jag gått upp 2 kilo, vi blir bara fetare och fetare här hemma.