I går var jag på promenad med min moster Kaya som är en mycket fin bullinna, och Kayas kompis Dooley som är en italiensk vinthund. Det var otroligt roligt och jag sprang runt som en galning i skogen, fast jag var samtidigt duktig sa människorna eftersom jag höll mig nära dom. Men när jag gick i koppel vill inte människorna att jag ska berätta om, vi ska lämmna denna information i glömska för de som slapp att se eländet med egna ögon. När vi kom hem fick jag ligga och hyperventilera en halvtimme för att jag hade spruttat runt så mycket och försökt impa på mina hundvänner. Tyvärr kan jag inte visa några bilder från promenaden eftersom kameran fick stanna hemma.
Människomamma säger att jag börjar bli lite duktigare hund i sociala sammanhang...men det var överflödig information för mig eftersom jag redan vet att jag alltid är bäst.

Nu ligger jag och väntar på att mitt märgben ska tina, det är nämligen fest i kväll!