Stackars lilla mig!

I går var jag och människo mamma ute i skogen, jag flög som en torped mellan granar och stenar. Sen hörde jag att mammis ropade på mig, men jag gick inte dit...för jag kunde inte gå längre. Så jag satt helt enkelt kvar och bara tittade.
Mammis blev jätte ledsen och försökte bära mig hem men hon orkade inte, ingen telefon hade hon heller så ingen hjälp gick att kalla, jag fick försöka linka hem bäst jag kunde. Väl hemma kunde jag stödja lite på bakbenet som var skadat, människorna undersökte och jag hade inte så ont för jag sa inte ett pip. Men idag kunde jag inte ens sätta ner benet i marken. Jag ramlade till och med omkull när jag försökte kissa.
Det gjorde jätteont i människorna bullehjärtan. Så jag och husse tog hundtaxi till blåstjärnan på stört. Väl där blev jag undersökt av en läkare, de gav mig en spruta och jag somnade så sött. Husse har berättat i efterhand att de tog kort på mig med en jätte stor kamera och flera sköterskor kom in och tittade på mig. -Så tjock och söt!, Sa de. Tjock vet jag ju inte förstås.Sen sa de att inget fel var hittat så vi tog en hundtaxi hem i stället med lite smärtstillande.
Nu är jag lite bakfull av sprutan och ligger och jämrar mig i soffan. Stackars mig.