Nu kanske alla tror att jag lever lyxliv inför stundande kändisskap, men icke. Jag sitter i detta hus mitt ute på landet och blir trakasserad av det fulaste mest fasansfulla monster man kan tänka sig. Det kryper fram vid skymningen och sen är det efter mig hela kvällen. I vilket fönster jag än tittar står det där och gör hånfulla grisliknande miner åt mig. Jag bli både arg och rädd på samma gång. Människorna verkar ha blivit helt blinda, ser inte alls monstret och tycker jag uppför mig löjligt. Men superhjälte som jag är så förstår jag att det är upp till mig att beskydda flocken så jag gör det bästa för att skrämma iväg det rysliga monstret.
4 kommentarer:
Vilken tur att de har dig, Lena. vad skulle de ta sig till med det hemska monstret om inte du fanns? De kan ju inte ens se det.
Du lyckades nog skrämma bort det igår kväll i alla fall. Tror att det var förbi här en sväng senare på natten. Sonja vaknade och skällde som en vettviling, men jag kunde inte se nånting. Duktiga Sonja kunde också skrämma bort det osynliga monstret....
What!En superpingla som går fri utan min kännedom.Tur att man har Mopsspioner som visar din kojja.Nu kommer jag att fixa en länk hit.Bara så att du vet Lena.
Våran Zweetie-valp ser spöken överallt. Hon kanske skulle behöva anlita dina tjänster för att jaga bort dessa otyg. För ingen hjälp får hon av gubben Puzzel, han bara borrar huvudet längre ner mellan tassarna och snarkar vidare.
Hej Lena!
Nu när du är tillsammans med Tittie ikväll kan ni jaga spöken tillsammans. Hon är bra på det också!
Skicka en kommentar