I dag har jag vart ute på jakt eftersom det känns som att vi kommer att svälta till döds här hemma. Mina människor är väldigt dåliga på att jaga, när de vart ute på jakt kommer de hem med ynkliga plastkassar med konstiga byten, inte alls något stort smaskigt rådjur som jag är sugen på. Så nu har jag börjar jaga själv för att rädda oss från förintelse. Kan skryta med att jag är väldigt skicklig, jag hukar mig och smyger långsamt fram mot mitt byte, oftast blir det en skata eftersom det är det ända jag får vittring på. Sedan gör jag ett blixtsnabbt utfall mot den intet ont anande skata som står och ser uttråkad framför mig...Men varenda gång lyckas den komma undan, förstår inte vad det kan vara för fel?
Kanske är det den klumpiga människan som avslöjar mig, de envisas med att alltid hänga efter mig i ett snöre. Kan de inte skaffa egna kompisar.
4 kommentarer:
Det var värst var dina människor verkar efterhängsna....
Du får väl dra på dig superhjältedräkten och dra igång svanspropellern så kommer du säkert loss från dem.
De kommmer säkert att bli väldigt glada och stolta den dan du kommer hem med din första skatstek. Tänk, vilken fantastisk tillgång du kommer att bli för din flock. Då behövs det inga mer plastkassar från ICA, utan ni kan festa på skata varenda dag......
När min Matte tror att jag har fattat att skator är "no-no", då drar jag en överraskande repa efter dessa flaxande varelser.
För jag tycker att får Mattes gamla katt fånga dem, så ska väl jag också få... Det är inte mer än rättvist.
Jag kan ta skatorna på garagetaket, det är bara att ta sats och hoppa! Om nu bara matte kunde släppa kopplet nångång... *suck* Jag kan flyga, jag är inte rädd!
Hälsningar Albin, räserpudel
måste bara kolla.. har fåglarna i göteborg både en mun och en näbb? där jag bor, så sitter munnen i näbben på fågeln.
Skicka en kommentar