Jag = bokmal

I dag plöjde jag igenom Khaled Hosseinis bok "tusen strålande solar" från pärm till pärm på mindre än 30 sekunder. Människorna kan sitta i timtal med liknande litteratur så ni kan ju förstå hur imponerade de blev av min extremt snabba läsning. Funderar på att starta en bokklubb, kanske blir det veckans boktips här på sidan. Kriterierna kommer att vara smak, konsistens och tuggmotstånd.

Andra hjältedåd jag begått på senaste är bland annat att välta ut en vattenflaska över vår nya laptopp. Den hänger fortfarande på tork så vi vet inte om den kommer att starta än. Men detta dåd kan man ju beskylla människorna för eftersom det är ganska osmart att ha en flaska vatten vid datorn tillsammans med en bulle.

Vem är jag?

Detta är inget skämt utan hände alldeles på riktigt igår på promenaden. En människa trodde på allvar att jag var en kinesisk nakenhund...??? Okej, jag har inte den längsta pälsen, är till och med lite kal på magen och så. Men en naken hund är jag inte såvitt jag vet. Men vad vet jag egentligen? Jag är ju en superhjälte, get, gris, påse, marodör, och en prinsessa så kanske är jag en naken kines också.

Ut och jaga

I dag har jag vart ute på jakt eftersom det känns som att vi kommer att svälta till döds här hemma. Mina människor är väldigt dåliga på att jaga, när de vart ute på jakt kommer de hem med ynkliga plastkassar med konstiga byten, inte alls något stort smaskigt rådjur som jag är sugen på. Så nu har jag börjar jaga själv för att rädda oss från förintelse. Kan skryta med att jag är väldigt skicklig, jag hukar mig och smyger långsamt fram mot mitt byte, oftast blir det en skata eftersom det är det ända jag får vittring på. Sedan gör jag ett blixtsnabbt utfall mot den intet ont anande skata som står och ser uttråkad framför mig...Men varenda gång lyckas den komma undan, förstår inte vad det kan vara för fel?

Kanske är det den klumpiga människan som avslöjar mig, de envisas med att alltid hänga efter mig i ett snöre. Kan de inte skaffa egna kompisar.

Promenad...varför då?

Jag har precis fått höra omtumlande nyheter...Det är inte bara jag som blir runtsläpad på så kallade "promenader", mormor Ella blir också dagligen utsatt för denna omotiverade syssla. Har hört att hon precis som jag tagit saken i egna tassar och satt hårt mot hårt. Vill man inte så vill man inte, när ska människorna acceptera detta? Och de verkar så envisa med det här promenerandet, fast i min bullsläckt är vi såklart envisast.

Lyx kiss

Nu är det snart dags för mina lingonveckor, och precis som människor unnar jag mig vissa privilegier under denna tid. Människor äter chocklad och jag kissar inne på vardagsrums mattan. Människorna tror kanske jag gör det för att den ser ut som en gräsmatta, men jag gillar helt enkelt bara den lyxiga känslan av att slippa släpa mig ner i regn och rusk för att kissa. Sen vill man ju att det ska lukta gott ifall det kommer någon snygg friare kommer på besök. Människorna klagar också på mitt bajseri, jag har nämligen blivit väldigt kräsen på vilka platser jag kan göra tvåan. Helst ska det va inne i djupa snår eller högt uppe på klippor och berg. Särskilt mamma människa tycker detta är dumt eftersom hon fortfarande har det där gipset på benet. Men i morgon ska gipset bort och då får jag säkert börja bajsa vart jag vill.

Celebritet!

Ja det är sant, jag har insett att jag är en kändis. I lördags åkte jag och mina människor in till stan och gick i nått ställe som kallas femman. Oj vad förvånad jag blev när jag kom dit...flera tusen människor hade samlats i denna byggnad för att få en chans att hälsa på mig och hylla mig. Jag blev såklart överlycklig över denna upptäckt, har alltid anat att jag är väldigt populär, men inte till denna extrema grad. Mina människor lät mig dock inte hälsa på alla mina fans, och många var nog blyga för de vågade inte gå fram.

Efter min succé på femman gick vi vidare till saluhallarna och köpte lördagsgodis, en hel påse märgben. Sedan gick vi och tittade på massa ställen innan vi åkte hem. Överallt hade det samlats folk som antagligen hört att jag var i stan, ryktet sprider sig snabbt kan jag tänka. Nu när jag sett hela stan har jag nog inget mer att lära, jag har förstått hur världen hänger ihop. Man skulle kunna säga att jag blev ett allvetande orakel igår.