Bulle i ugnen!

Chockerande nyheter! Jag ska få ett syskon i vår...Det kommer att bli helt fantastiskt att äntligen ha en likasinnad i huset. Vi kommer att leka som galningar här hemma så fort mitt syskon har blivit några veckor så den tål lite tuffare tag. Jag ska lära den allt jag kan. Vad man kan äta (allt), hur man alltid lyckas få den bästa platsen i soffan och samtidigt trycka till människornas känsligare delar. Sen kommer jag inte på så mycket mer som är bra att kunna. Fattar bara inte varför det ska ta en sån tid för lillbullen att bli färdig, människan börjar redan se ganska tjock ut...Men den som väntar på nått gott.

sova, äta, sova, äta, sova.....

Nu har jag löpt klart och litar på att jag blev befruktad av antingen Sally eller Daisy efter våra många ihärdiga försök. Nu återstår bara den långa väntan, undertiden är det viktigt att jag får så mycket sömn och mat jag kan komma över för att mina puppisar ska växa sig starka och friska så de en dag kan bli lika vackra och fantastiska som jag är. Människorna är ganska nöjda med min nya lite slappare livsstil och passar även de på att hämta sig efter några turbulenta veckor med superbullen. Vi är tillbaks uppe i Götet och i morgon klockan sju ska det komma ett gäng glada hantverkare för att beundra mig och göra vår lägenhet hundikappanpassad. Tänk va glada de kommer att bli när de ser att jag är här.

Man tager vad man haver.

Nu har jag tillbringat två lustfyllda dagar uppe hos pudlarna. Människorna skäms när de ser hur jag bjuder ut mig, men det struntar jag i för jag är fast inställd på att det ska bli puppisar inom snar framtid och då måste man ligga i. Jag har tillsammans med Sally och Daisy utarbetat en daglig rutin som är följande:

Och sen:

När jag kommer hem ikväll har min människa lovat mig ett långt samtal om blommor och bin.

Topplistan

Nu har jag vart en vända i Göteborg för att träffa lite trevliga karlar, och det har verkligen gett utdelning. Mitt motto när jag försöker hitta en potentiell partner är att fokusera på det positiva annars blir man alldeles för kräsen, titta bara på mina människo mostrar. Här kommer topp tre av de pojkvänner jag träffat i helgen.


Nummer 1. Bo, engelsk bulldog. Stor och trygg man, vet hur man behandlar en kvinna. Om man hade vart lika pessimistisk som människorna skulle man kanske tycka att han är en surig tjockis som säkert snarkar.



Nummer 2. Chippen, 75% pudel & 23% nakenhund = en naken pudel. Chippen är en ivrig pigg uppvaktare som alltid har ett ess i rockarmen. Han är sexig och utmanande i sin skinnkostym samt att han säkert inte är så stor i maten så då kan jag ta hans rester. Människorna vill inte ens kommentera denna kraken.



Nummer 3, Kotten. Schäfer, gammal som gatan. En världsvan och erfaren man som vet vad han vill...sova. Ett levande lik säger människorna, men jag gillar en karl som kan värdesätta en dag i soffan.

Längtar och väntar!

Stackars, stackars lilla mig. Aldrig har jag vart så förtvivlad förut, aldrig har någon känt sig så olycklig som jag gör nu. Skämstrosan är på och jag sitter vid dörren och längtar, ja skriker efter killar. Jag är så fruktansvärt ensam och behöver lite manlig fägring innan jag förgås. Men det är inte lätt när man är stationerad i Hunnestad, kanske den mest öde plats på jorden. Ingen stilig karl så långt ögat når. Människorna håller ett extra öga på mig när vi är ute på promenad nu när jag är så lurig, de är rädda att jag ska bjuda ut mig till vilket kvart i två ragg som helst. Själv väntar jag in det rätta tillfället att smita iväg för att hitta min prins. Tur att jag blir kändis snart så alla grabbarna fattar vart jag bor och att jag är singel. Snart står friarna i kö utanför min dörr!

Campinghund?

Människor är så konstiga. De frågar ofta mig om jag är en såndär campinghund, eller om jag gillar att campa. Jag vet inte för jag har aldrig testat, ser det ut som jag gillar att campa? Jag har gått promenader i naturen så jag är inte helt främmande med friluftslivet. Promenader kan vara okej om solen skiner lagom och det inte är för varmt eller kallt och helst ingen väta på marken. Undrar om jag skulle gilla att campa? Det kanske skulle vara alldeles underbart att ligga och gotta sig i ett tält och vänta på att middagen skulle springa förbi, ingen stress och press.

Men samtidigt är jag ganska skeptisk...Ska jag campa alldeles själv eller tillsammans med någon annan? Tänk om jag blir helt ensam ute i ödemarken, går vilse och måste campa för livet? Det kanske börjar regna och där sitter jag ensam ute på någon lerig äng utan den minsta chans att ta mig hem torrpälsad, bara tanken får mig att rysa av obehag.

Nä, fy! Någon campinghund tänker jag aldrig bli. Om människorna tycker det är så himla spännande får de campa själva. Jag ska tänka på er när jag ligger och gottar mig under duntäcket med en smaskig trosa.

Monster!

Nu kanske alla tror att jag lever lyxliv inför stundande kändisskap, men icke. Jag sitter i detta hus mitt ute på landet och blir trakasserad av det fulaste mest fasansfulla monster man kan tänka sig. Det kryper fram vid skymningen och sen är det efter mig hela kvällen. I vilket fönster jag än tittar står det där och gör hånfulla grisliknande miner åt mig. Jag bli både arg och rädd på samma gång. Människorna verkar ha blivit helt blinda, ser inte alls monstret och tycker jag uppför mig löjligt. Men superhjälte som jag är så förstår jag att det är upp till mig att beskydda flocken så jag gör det bästa för att skrämma iväg det rysliga monstret.

Mitt nya liv!

Snart kommer den grå och trista vardagen vara som bortblåst! Som alla vet så har jag alltid vart lite av en kändis och idol för många, men nu kommer jag slå igenom för en enorm publik. Antagligen kommer jag bli känd över hela världen, eller i alla fall i Halland för det är där tidningen ges ut. Jag har nämligen blivit intervjuad av en mycket imponerad reporter samt en fotograf som knäppte bilder på löpande band, han var säkert en såndär papparazzi...


Tidningen har ju inte kommit ut än men jag kan tänka mig att det kommer vara det största scoopet de någonsin haft, kanske blir det något i denna stilen? Det kommer ju nästan bli lite pinsamt att bli en så medial figur, jag som alltid vart så lågmäld och blygsam hjältegris.

Det känns också lite oroligt att ta detta stora steg ut i offentligheten, hur ska det gå för mina stackars människor? För nu kommer jag troligtvis bli tvungen att flytta till Stockholm och gå på spybar varje kväll. Kommer de att klara sig utan sin superbulle, de är ju så mesiga stackarna. Kommer jag ha tid för fler hjältedåd, och är det ens möjligt att utöva mina superkrafter nu när min identitet blivit röjd? Ja, ja här ska jag inte sitta och grubbla på tråkigheter utan får koncentrera mig på alla positiva saker istället. Kan riktigt se framför mig hur jag går före i kön på alla coola krogar, mina fans kastar märgben och köttbullar vart än jag går.

Aloha

Jag festar vidare i bästa Hawaii stil, här bjuds på ananas tilltugg för att få in rätta känslan. Anledningen till Hawaii temat är att människorna har problem med min aptit på bajs. Tydligen har min stackars människa läst någonstans att bajsäteri beror på nån ämnesbrist, och detta ämne skall finnas i både bajs och annanas. Jag klagar inte för ananas är gott, faktiskt en av mina favorit frukter. Men jag ser ingen anledning att välja bort en god sak för en annan när man kan äta båda!

Tillbaka till fläskfiléns förlovade land

Hundikapps anpassningen av min lägenhet är i full gång, därför förgyller jag vardagen för människorna i Hunnestad så länge. Eller fläskfiléns förlovade land som jag brukar kalla det. Än så länge har det inte blivit någon utdelning av fläskfile men ikväll finns det goda chanser eftersom det är fredag. Annars har jag vart rätt mycket uppe hos människomormor och alla pudlarna. Det fullkomligt kryllar av krulliga vovvar här nu för tiden. Och det passar ju mig alldeles utmärkt eftersom jag gillar såna. En nykomling i flocken är Titti som är på pudelkollo under tiden hennes människa spikas ihop, hon var nämligen ute och gjorde likadana cirkuskonster som min människa gjorde för ett år sedan och fick gips på benet. Lustiga de där människorna som alltid ska ut och göra akrobatik när de vet att de inte kommer att kunna gå efteråt.

Älg attack!

Det är sant, vi blev nästan helt mosade av en rasande älg idag. Jag och Kaya var ute och motionerade våra människor, vi vek in på en liten skogsstig där Kaya fick syn på något fantastiskt spännande i busken. Hon sprang fram för att säga hej men väl framme ändrade hon sig snabbt och sprang tillbaka mot oss igen. Efter kom en galen älgko rusande. Oj vad alla sprang, alla utan jag för jag ville såklart hälsa på fru älg. Precis när älgen hunnit ikapp oss vek den av in i skogen igen. Det kändes som en Indiana Jones film när man blir jagad av en stenbumling i en tunnel och inte har chans i världen att komma undan, tyckte de andra. Får ta och hälsa nästa gång jag stöter på henne istället.

Kanelbullens dag

I går var kanelbullens dag, och det skulle ju vara min dag. Jag är en bulle! Men icke, min människa spelade mig ett grymt och hänsynslöst spratt...Vi gick och köpte två bullar, en var eller båda till mig tänkte jag. Vi satte oss till bords och festen skulle börja. Då mitt framför mina ögon tryckte människan in båda kanelbullarna i munnen. Jag han knappt blinka innan förödelsen var ett faktum.

Kanelbullens dag= en skit dag.

Hundikappanpassad lägenhet!

Snart ska det renoveras i vår lägenhet, både badrum och kök ska fixas till. Antagligen därför att det är olagligt att ha en människoanpassad lägenhet där det bor en hund, det är ju diskriminerande. Så nu ska jag äntligen få min egen hundikapp anpassade lägenhet!

Ingen mer oanvändbar toalett!


Istället för att gå ut en kall regning morgon och kissa ska jag ha samma rätt som människorna att göra mina behov innomhus.


Det skyhöga kylskåpet som är omöjligt för mig att öppna ska bort!


Härdanefter ska jag precis som alla andra enkelt och bekvämt kunna ta mig en godbit i kylskåpet när hungern river i magen.


Renoveringen ska starta om några veckor och vara färdig i december, men den som väntar på något gott...

Festen är slut!

Hösten knackar på dörren och det är dags för mig att sluta kalasa. Livet lunkar på som vanligt här i vår förort, jag har fortfarande ryktet om mig att vara den gladaste hunden i kortedala. Och smartaste men det är inget vi pratar högt om för vi vill ju inte trampa de andra voovarna på tårna. Sommaren har bjudit på mycket äventyr, jag har bland annat ätit många ovanliga saker. Jag gjorde en egen upptäckts resa på landet, hittade tillslut ett hus där det var fest med både hundar och människor och alla blev självklart så glada över mitt besök att de välkommnade mig med sång och akrobatik konster.

Men nu är sommaren slut och jag har kurat ihop mig under täcket för att smida nya listiga planer för kommande äventyr.

Århundradets Fest!

Mitt födelsedagskalas var en hit! Alla hade jättekul, jag iallafall... Kaya och hennes människa Lizzie kom på partyt och även Stina som är en människo bekant. Stina sa att det var den vildaste fest hon vart på där det inte serverades alkohol. Jag och Kaya åt leverpastej, köttbulle och prinskorv tårta. Vi är fortfarande dåliga i magen men det var det värt för den var hur god som helst. Sen fick jag en massa tuggleksaker och sånt. Av Stina fick jag en alladin ask för hon har noll koll på vad en bulle behöver.

Oj vad tiden går.

Nu har jag tabbat mig och inte hunnit ut med min önskelista i tid. Fyller ju år i morgon redan...Ska ha kalas här hemma med köttbulle& prinskorvs tårta, med krämig leverpastej fyllning. Till er som inte tog eget initiativ till present så önskar jag mig först och främst en mycket välanvänd italiensk lädersko, när man fyller år ska man unna sig något extra lyxigt.

Grisen

Idag har vart och hälsat på min goda vän och nära släkting grisen. Han bor på en gård i bergsjön tillsammans med hästen, geten och kossan. Man kan säga att jag och grisen har en slags övernaturlig telepatisk förmåga, vi kan stå och stirra på varandra i timtal utan att behöva yppa ett ord. Och jag känner att vi förstår varandra till fullo. Hoppas att jag får flytta in med dom snart, det verkar så trevligt.

Sen måste jag säga att jag fyller år den 30 juli. Alla är välkomna till hundgården på kalas, det kommer att bjudas på köttbulle tårta. Om man inte har möjlighet att närvara går det bra att skicka presenterna med post. Önkelista kommer innom kort.

Bergsjön

I går var vi och badade i bergsjön. Jag har alltid tycket att vatten är ganska obehagligt med denna gång vågade jag mig ner och tog några spänstiga simtag som såklart imponerade på hela min publik tid vattenbrynet.

Sen tyckte jag så synd om alla stackars människorna som låg alldeles tysta och grillades på strand klipporna, det såg så himla tråkigt ut. Eftersom jag satt fast i ett träd kunde jag inte gå fram och hälsa för att förgylla deras dag. Jag beslutade mig för att sjunga på plats istället till allas stora glädje. Jag fick dock inga applåder men många tittade på mig. Ungefär tre timmars skönsång bjöd jag på, jag fick sova ett helt dygn för att komma iform igen. Men när jag vet hur uppskattad min sång är var det värt mödan.

Die superbullen

Tyskarna har plagierat mig, de har gjort en hel film om mig. Vet inte om jag ska bli smickrad eller förolämpad. Pinsamt är iallafall att det ska vara den sämsta komedi som gjorts det här årtiondet. De har nog inte riktigt lyckats fånga min supehjälte personlighet. Om de hade lyckats med det skulle det vart en aktion späckad superfilm som hade slagit tittarsiffror världen över.

Måsattack!

Jag har blivit förödmjukad och hånad på min egen gata! Jag var ute och lunkade den vanliga gatan fram när plötsligt en mås började skrika och flyga runt över mig. Detta har aldrig hänt förut så jag blev glad och trodde att vi skulle leka. Då stannade den plötsligt upp i luften bara någon meter över mig och sket rakt på ryggen...Min människa skrattade så mycket att hon nästan kissade på sig. Vilken skam, ska aldrig gå ut mer.

Kärlek i luften!

Jag har träffat mannen i mitt liv! Kärlek vid första ögonkastet. Min prins heter Sigge och är en blandning av kinesisk nakenhund, pudel och några andra sorter som jag inte minns. Vilken MAN han är...han lufthumpade mig en hel promenad, har aldrig blivit så högtidligt uppvaktad förut. Människorna sa att det var tur att hans bollar är borttagna, mig gör det ingenting för jag tycker ändå inte att bollar är så kul.

Kaya var också med på promenaden, men hon brydde sig inte så mycket om oss turturduvor. Hon är nämligen en av de vassaste sakletarna som finns, Pippi Långstrump kan slänga sig i väggen. Denna promenad hittade hon ett träd som hon skulle ta med hem. Undrar vad hon ska med det till?

I väntans tider

Människorna tycker att jag är väldigt tråkig för tillfället. Jag vill bara sova och äta, promenader vägrar jag. De blir mycket frustrerade och hotar med ännu mera promenader...Men vad de inte förstår är att mina puppisar kommer vilken dag som helst nu. Jag måste samla krafter och energi så jag orkar vara den bästa moder av dem alla. Jag längtar så efter mina små knytt, har redan börjat fantisera om hur fantastiskt underbart det kommer att bli.

helgen som vart

Nu har jag vart på restaurang för första gången i mitt liv. Har länge sett fram emot att bara sitta och njuta och bli serverad med diverse läckerheter, men jag blev väldigt besviken. Jag fick ingen egen tallrik och ingen frågade vad jag ville beställa, det enda jag lyckades norpa åt mig var lite indiskt bröd med vitlöks smak. Sen när jag tänkte att det var dags för mig att diska kom någon och tog alla tallrikar mitt framför näsan på mig.

Och i lördags åkte vi till slottsskogen för att hälsa på mina goda vänner: älgen, herr pelikan och fru säl. De blev såklart mycket glada att se mig men tyvärr han vi inte byta så många ord för det fanns så mycket människor som hade kommit för att träffa mig.Hela parken var full av folk, och det tar ett bra tag att hälsa på alla.

Bullfest på tångahed

I söndags åkte jag iväg för att gå på bullfest, och det var en livad tillställning. Massor av bullar var på plats för att festa och busa, människor gick runt och delade ut köttbullar och annat snacks till oss. Flera timmar gick vi och nosade varandra i baken och jag träffade många nya vänner, snygga killar fanns det massor att spana på.

Temat för festen var tydligen "skönhet"...fånigt tycker jag. Men låt gå om man får partaja lite. Det var en gubbe där för att utse balens drottning och kung, alla fick vi springa runt och visa upp hur snygga vi var. När det blev min tur ville jag hellre fortsätta att festa med likasinnade bullar. Gubben öppnade min mun och försökte sno en köttbulle jag precis satt tänderna i, men där gick han bet. Sedan sa han att jag var en riktig "skönhets miss", jag fick ett blått band och kunde gå ut och fortsätta mingla med mina vänner. Han gav min människa ett papper där det stod att jag behövde fylla ut mitt huvud. Vadå fylla ut huvudet undrar jag?? Det får inte plats något mer i mitt huvud, jag har en av de skarpaste hjärnorna i hela Kortedala!

Picknick

Nu har jag inte bloggat på ett tag, jag har löpt och man blir väldigt slö då så jag har inte orkat. Men det har hänt mycket spännande sen sist. Strumpan behagade att komma upp en natt, då hade den vilat i magen i nästan tre veckor. Blir lite vemodig när jag tänker på att den inte finns med mig längre...

Sen har jag fått en bästis, som är moster Kaya. Hon har bott här en hel vecka och lärt mig allt hon kan. Hur man skrapar upp gamla tuggummi från asfalten och snor till sig den bästa platsen i soffan. Men det bästa tipset fick jag när vi var på promenad. Då visade hon hur man blir inbjuden på picknick. Det var inte alls svårt så jag ska dela med mig av mina lärdomar: Om man får upp en smaskig doft på promenaden rusar man i dess riktning. När man kommer fram finns det förhoppningsvis en massa god mat utspridd på marken och i människors händer. Då ska man storma runt för att skapa panik och människorna släpper då godheterna. I detta fall vann vi jackpott eftersom det var köttbullemackor. Sen ska man glufsa i sig allt på rekordtid eftersom våra generade människor kommer rusande dit för att förstöra allt det roliga.

Doggar som jobbar

I går följde jag med mina pudelkompiar för att jobba. Vi skulle först spåra, eftersom det var första gången för mig så gjorde vi motivations spår. Min människa sprang iväg och gömde sig och sen skulle jag hitta henne. Jag var väldigt duktig så antagligen måste jag börja tjänstgöra hos polisen snarast. Ibland var det dock svårt att fokusera och jag började tänka på andra saker som pudlar och vatten och så.

När pudlarna var färdiga med deras pinn letar spår så skulle det lekas lite. Ett föremål kastades iväg av en människa sen skulle pudeln springa och hämta föremålet och lämna det till en annan människa. Det gick i rasande takt för dem.

När det var min tur jag jag ganska så styv i korken. Hur svårt kan det vara egentligen? Föremålet kastades och jag sprang dit. Väl där upptäckte jag att det mystiska föremålet var en strumpa...Man ska inte leka med mat, så jag svalde den så snabbt jag kunde. Nu håller människorna kollen på mig och hoppas att strumpan ska komma ut ur någon av mina två öppningar. Själv tycker jag den kan stanna i magen.

Jag = bokmal

I dag plöjde jag igenom Khaled Hosseinis bok "tusen strålande solar" från pärm till pärm på mindre än 30 sekunder. Människorna kan sitta i timtal med liknande litteratur så ni kan ju förstå hur imponerade de blev av min extremt snabba läsning. Funderar på att starta en bokklubb, kanske blir det veckans boktips här på sidan. Kriterierna kommer att vara smak, konsistens och tuggmotstånd.

Andra hjältedåd jag begått på senaste är bland annat att välta ut en vattenflaska över vår nya laptopp. Den hänger fortfarande på tork så vi vet inte om den kommer att starta än. Men detta dåd kan man ju beskylla människorna för eftersom det är ganska osmart att ha en flaska vatten vid datorn tillsammans med en bulle.

Vem är jag?

Detta är inget skämt utan hände alldeles på riktigt igår på promenaden. En människa trodde på allvar att jag var en kinesisk nakenhund...??? Okej, jag har inte den längsta pälsen, är till och med lite kal på magen och så. Men en naken hund är jag inte såvitt jag vet. Men vad vet jag egentligen? Jag är ju en superhjälte, get, gris, påse, marodör, och en prinsessa så kanske är jag en naken kines också.

Ut och jaga

I dag har jag vart ute på jakt eftersom det känns som att vi kommer att svälta till döds här hemma. Mina människor är väldigt dåliga på att jaga, när de vart ute på jakt kommer de hem med ynkliga plastkassar med konstiga byten, inte alls något stort smaskigt rådjur som jag är sugen på. Så nu har jag börjar jaga själv för att rädda oss från förintelse. Kan skryta med att jag är väldigt skicklig, jag hukar mig och smyger långsamt fram mot mitt byte, oftast blir det en skata eftersom det är det ända jag får vittring på. Sedan gör jag ett blixtsnabbt utfall mot den intet ont anande skata som står och ser uttråkad framför mig...Men varenda gång lyckas den komma undan, förstår inte vad det kan vara för fel?

Kanske är det den klumpiga människan som avslöjar mig, de envisas med att alltid hänga efter mig i ett snöre. Kan de inte skaffa egna kompisar.

Promenad...varför då?

Jag har precis fått höra omtumlande nyheter...Det är inte bara jag som blir runtsläpad på så kallade "promenader", mormor Ella blir också dagligen utsatt för denna omotiverade syssla. Har hört att hon precis som jag tagit saken i egna tassar och satt hårt mot hårt. Vill man inte så vill man inte, när ska människorna acceptera detta? Och de verkar så envisa med det här promenerandet, fast i min bullsläckt är vi såklart envisast.

Lyx kiss

Nu är det snart dags för mina lingonveckor, och precis som människor unnar jag mig vissa privilegier under denna tid. Människor äter chocklad och jag kissar inne på vardagsrums mattan. Människorna tror kanske jag gör det för att den ser ut som en gräsmatta, men jag gillar helt enkelt bara den lyxiga känslan av att slippa släpa mig ner i regn och rusk för att kissa. Sen vill man ju att det ska lukta gott ifall det kommer någon snygg friare kommer på besök. Människorna klagar också på mitt bajseri, jag har nämligen blivit väldigt kräsen på vilka platser jag kan göra tvåan. Helst ska det va inne i djupa snår eller högt uppe på klippor och berg. Särskilt mamma människa tycker detta är dumt eftersom hon fortfarande har det där gipset på benet. Men i morgon ska gipset bort och då får jag säkert börja bajsa vart jag vill.

Celebritet!

Ja det är sant, jag har insett att jag är en kändis. I lördags åkte jag och mina människor in till stan och gick i nått ställe som kallas femman. Oj vad förvånad jag blev när jag kom dit...flera tusen människor hade samlats i denna byggnad för att få en chans att hälsa på mig och hylla mig. Jag blev såklart överlycklig över denna upptäckt, har alltid anat att jag är väldigt populär, men inte till denna extrema grad. Mina människor lät mig dock inte hälsa på alla mina fans, och många var nog blyga för de vågade inte gå fram.

Efter min succé på femman gick vi vidare till saluhallarna och köpte lördagsgodis, en hel påse märgben. Sedan gick vi och tittade på massa ställen innan vi åkte hem. Överallt hade det samlats folk som antagligen hört att jag var i stan, ryktet sprider sig snabbt kan jag tänka. Nu när jag sett hela stan har jag nog inget mer att lära, jag har förstått hur världen hänger ihop. Man skulle kunna säga att jag blev ett allvetande orakel igår.

Helgens bravader

Denna helgen åkte jag och min människa till Varberg för att äta en massa mat och hälsa på människans familj. Jag längtade så efter att få träffa mina favoritpudlar Sally och Sonja, och när vi kom fram trodde inte mina bullögon. Där var inte bara två bruna pudlar...utan fyra! Och alla hade mustasch så de såg ut som ryska kulstöterskor. Jag blev såklart överförtjust och hade hur kul som helst. De två nya pudlarna tyckte att jag var en konstig pudel så de bestämde sig för att jaga runt och skälla på mig. Men med min superhjältepersonlighet kände jag mig inte hotad utan lekte glatt med de ursinniga pudlarna.

Tills nästa gång jag träffar dom har jag tänkt att själv odla en liten mustasch så kanske de inte tycker att jag ser så konstig ut. Kan tänka mig att jag skulle bli väldigt snygg, har ju fattat att det är väldigt trendigt.

Efter allt pudelbus gick vi ner till människo morfar som lagade fläskfile åt oss. När jag kommer på besök köper han alltid en extra så det ska räcka till mig med. Jag brukar hjälpa till med putsningen av köttet. Han är ju väldigt klumpig så nästan hälften av köttet ramlar ner på golvet, men jag hjälper ju sågärna till och städar upp, storsint som jag är.

Orättvisor

Ibland känner jag mig nästintill mobbad här hemma. Människorna vet hur mycket jag älskar att tugga och mumsa på gamla skitiga kläder men om jag bara tar mig så lite som en trosa får jag skäll och blir fyad. Och sen springer de ner i källaren med alla godbitarna och låter ett fult plåtdjur smaska och slafsa på alla kläder hur mycket det vill. Varför får inte jag? Livet är orättvist...

PS: De tvingade mig att bada idag.