sova, äta, sova, äta, sova.....

Nu har jag löpt klart och litar på att jag blev befruktad av antingen Sally eller Daisy efter våra många ihärdiga försök. Nu återstår bara den långa väntan, undertiden är det viktigt att jag får så mycket sömn och mat jag kan komma över för att mina puppisar ska växa sig starka och friska så de en dag kan bli lika vackra och fantastiska som jag är. Människorna är ganska nöjda med min nya lite slappare livsstil och passar även de på att hämta sig efter några turbulenta veckor med superbullen. Vi är tillbaks uppe i Götet och i morgon klockan sju ska det komma ett gäng glada hantverkare för att beundra mig och göra vår lägenhet hundikappanpassad. Tänk va glada de kommer att bli när de ser att jag är här.

Man tager vad man haver.

Nu har jag tillbringat två lustfyllda dagar uppe hos pudlarna. Människorna skäms när de ser hur jag bjuder ut mig, men det struntar jag i för jag är fast inställd på att det ska bli puppisar inom snar framtid och då måste man ligga i. Jag har tillsammans med Sally och Daisy utarbetat en daglig rutin som är följande:

Och sen:

När jag kommer hem ikväll har min människa lovat mig ett långt samtal om blommor och bin.

Topplistan

Nu har jag vart en vända i Göteborg för att träffa lite trevliga karlar, och det har verkligen gett utdelning. Mitt motto när jag försöker hitta en potentiell partner är att fokusera på det positiva annars blir man alldeles för kräsen, titta bara på mina människo mostrar. Här kommer topp tre av de pojkvänner jag träffat i helgen.


Nummer 1. Bo, engelsk bulldog. Stor och trygg man, vet hur man behandlar en kvinna. Om man hade vart lika pessimistisk som människorna skulle man kanske tycka att han är en surig tjockis som säkert snarkar.



Nummer 2. Chippen, 75% pudel & 23% nakenhund = en naken pudel. Chippen är en ivrig pigg uppvaktare som alltid har ett ess i rockarmen. Han är sexig och utmanande i sin skinnkostym samt att han säkert inte är så stor i maten så då kan jag ta hans rester. Människorna vill inte ens kommentera denna kraken.



Nummer 3, Kotten. Schäfer, gammal som gatan. En världsvan och erfaren man som vet vad han vill...sova. Ett levande lik säger människorna, men jag gillar en karl som kan värdesätta en dag i soffan.

Längtar och väntar!

Stackars, stackars lilla mig. Aldrig har jag vart så förtvivlad förut, aldrig har någon känt sig så olycklig som jag gör nu. Skämstrosan är på och jag sitter vid dörren och längtar, ja skriker efter killar. Jag är så fruktansvärt ensam och behöver lite manlig fägring innan jag förgås. Men det är inte lätt när man är stationerad i Hunnestad, kanske den mest öde plats på jorden. Ingen stilig karl så långt ögat når. Människorna håller ett extra öga på mig när vi är ute på promenad nu när jag är så lurig, de är rädda att jag ska bjuda ut mig till vilket kvart i två ragg som helst. Själv väntar jag in det rätta tillfället att smita iväg för att hitta min prins. Tur att jag blir kändis snart så alla grabbarna fattar vart jag bor och att jag är singel. Snart står friarna i kö utanför min dörr!

Campinghund?

Människor är så konstiga. De frågar ofta mig om jag är en såndär campinghund, eller om jag gillar att campa. Jag vet inte för jag har aldrig testat, ser det ut som jag gillar att campa? Jag har gått promenader i naturen så jag är inte helt främmande med friluftslivet. Promenader kan vara okej om solen skiner lagom och det inte är för varmt eller kallt och helst ingen väta på marken. Undrar om jag skulle gilla att campa? Det kanske skulle vara alldeles underbart att ligga och gotta sig i ett tält och vänta på att middagen skulle springa förbi, ingen stress och press.

Men samtidigt är jag ganska skeptisk...Ska jag campa alldeles själv eller tillsammans med någon annan? Tänk om jag blir helt ensam ute i ödemarken, går vilse och måste campa för livet? Det kanske börjar regna och där sitter jag ensam ute på någon lerig äng utan den minsta chans att ta mig hem torrpälsad, bara tanken får mig att rysa av obehag.

Nä, fy! Någon campinghund tänker jag aldrig bli. Om människorna tycker det är så himla spännande får de campa själva. Jag ska tänka på er när jag ligger och gottar mig under duntäcket med en smaskig trosa.

Monster!

Nu kanske alla tror att jag lever lyxliv inför stundande kändisskap, men icke. Jag sitter i detta hus mitt ute på landet och blir trakasserad av det fulaste mest fasansfulla monster man kan tänka sig. Det kryper fram vid skymningen och sen är det efter mig hela kvällen. I vilket fönster jag än tittar står det där och gör hånfulla grisliknande miner åt mig. Jag bli både arg och rädd på samma gång. Människorna verkar ha blivit helt blinda, ser inte alls monstret och tycker jag uppför mig löjligt. Men superhjälte som jag är så förstår jag att det är upp till mig att beskydda flocken så jag gör det bästa för att skrämma iväg det rysliga monstret.

Mitt nya liv!

Snart kommer den grå och trista vardagen vara som bortblåst! Som alla vet så har jag alltid vart lite av en kändis och idol för många, men nu kommer jag slå igenom för en enorm publik. Antagligen kommer jag bli känd över hela världen, eller i alla fall i Halland för det är där tidningen ges ut. Jag har nämligen blivit intervjuad av en mycket imponerad reporter samt en fotograf som knäppte bilder på löpande band, han var säkert en såndär papparazzi...


Tidningen har ju inte kommit ut än men jag kan tänka mig att det kommer vara det största scoopet de någonsin haft, kanske blir det något i denna stilen? Det kommer ju nästan bli lite pinsamt att bli en så medial figur, jag som alltid vart så lågmäld och blygsam hjältegris.

Det känns också lite oroligt att ta detta stora steg ut i offentligheten, hur ska det gå för mina stackars människor? För nu kommer jag troligtvis bli tvungen att flytta till Stockholm och gå på spybar varje kväll. Kommer de att klara sig utan sin superbulle, de är ju så mesiga stackarna. Kommer jag ha tid för fler hjältedåd, och är det ens möjligt att utöva mina superkrafter nu när min identitet blivit röjd? Ja, ja här ska jag inte sitta och grubbla på tråkigheter utan får koncentrera mig på alla positiva saker istället. Kan riktigt se framför mig hur jag går före i kön på alla coola krogar, mina fans kastar märgben och köttbullar vart än jag går.