Brutna ben och lungna dagar.

Här har det hänt spännande grejor ska ni veta! Förra fredagen släpade människomamma ut mig på en evighetslång promenad runt Bergsjön. Det var snö och is på marken och vi hade lyckats gå nästan hela skogsrundan utan att halka. Så plötsligt gjorde mamma en jätte tjusig volt som avslutades med att hon satte sig på sitt eget ben, knak sa det.

Mammis kunde inte ställa sig upp och jag förstod att det var allvarligt! Och vad gjorde jag?
Jag sprang ner till närmaste bostadsområde och ställde mig utanför ett hus och skällde, när dom som bodde i huset såg mig fattade de genast att detta var en smart hund som behövde hjälp ögonaböj! Jag sprang upp i skogen igen och visade var mamma låg i nöd, och hon blev räddad av hjältebullen lena....Ha ha, nej det gjorde jag verkligen inte. Ser jag ut som Lassie eller?

Så här gjorde jag istället:
Jag fattade direkt att detta var en ny rolig lek när mamma låg på marken och ylade. Jag hoppade och busade på henne i ca tio minuter tills det kom en gubbe med en hund. Då lekte jag med min nya hundkompis istället. Gubben körde sen hem mig och mamma till vår lägenhet. En räddande ängel var han!


Så nu ligger vi hemma och tar det sådär lagom lugnt som jag tycker om, vi är faktiskt väldigt lika jag och gipset. Jag brukar hjälpa till och tvätta tårna som sticker fram som små konfekter ur gipsklumpen.

Drakar & torpeder

I några dagars tid har jag förvånat mina människor med att vara ovanligt glad och pigg. På promenadera följer jag villigt med och människorna slipper dra mig fram som en påse med skräp. I skogen blev jag helt sjövild och for runt som en torped, jag stannade bara för lite gourmé godis som jag är expert på att hitta. Vilt är min favorit, speciellt rådjursbajs.


När vi kom hem kröp draken ut ur sitt bo, jag och matte hjälptes åt att döda den. Mamma människa ströp och jag attackerade bakifrån. Den är farlig och arg när den ryter sig fram med våldsam kraft. Vi brukar hinna ett helt varv runt lägenheten innan vi lyckas få stopp på dess framfart, tur att den kommer ut ur sitt bo så sällan. Det är både spännande och läskigt på samma gång.

Moster Embla

Idag har jag varit och lekt med Embla som är min moster. Vi träffades på några fotbollsplaner och alla frös så de skakade utom jag, jag skakade av glädje över att träffa en likasinnad bulle. Dessutom min släkting, mamma Doris syrra. Embla och jag brottades och knuffades så som man ska göra när man leker men efter en stund verkade Embla vilja gå hem till hennes varma bo. Detta tar jag naturligtvis inte som något personligt för jag var bara sådär lagom intensiv och påträngande som jag alltid är. Kul hade vi i alla fall!

Julens bravader

Mycket roligt har hänt under julen, speciellt en dag då jag fick leka med massor av voovar på samma dag. Först begav vi oss på pudelpromenad med Sally och valpen Sonja, och vi hade jätte kul alla tre som vanligt. Jag är mest förtjust i den minsta pudeln för den är inte lika sur som min vän Sally. Hon visar mig den respekt en bulle är värd, fast hon atackerar mina hasor när jag tittar bort förstås. Jag hade hoppats på att få lilla sonja i julklapp men ingen pudel fanns att skåda under min julgran, och detta även fast jag trott på tomten hela året.



Sen begav vi oss till Skällinge för att jag skulle få träffa Kenzo, en enorm hundkille som ville leka skiten ur mig. Jag överlevde med en stukad svans. Människorna blev mycket förvånade över att jag inte var på lekhumör men han var verkligen hiskeligt stor och jag var lite trött efter pudel promenaden.




Efter den vilda men snälla marodören i skällinge begav vi oss till ullared för att gå på julekalas hos min människo pappas släckt. Där fanns snälla Ella som är en fågelhunds blandning. Hon är den enda vooven som jag kan slappna av med, kanske för att vi har samma intressen. Mat och sova. Vi knoppade snabbt in under jule bordet.